Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Reflektioner på senaste

Jag är en person som vill se människor. När jag pratar med någon så investerar jag väldigt mycket, men det kostar såklart också energi och är inte hållbart hela tiden.

Jag vet att jag inte är skyldig att vara den som tar in allt, ställer frågor och lyssnar aktivt med hela mig. Tror dock att jag fungerar på det sättet, allt eller inget. Jag vill inte göra något halvdant eller bara vara delvis närvarande. Det är nog därför jag hatar kallprat, finner ingen mening i det och jag tycker att det är otroligt energikrävande att inte vara genuin. Samtidigt är mitt mål oftast att bygga djupa och långvariga relationer, på samma gång är jag livrädd för att släppa in människor. Överge min fasad och låta någon se den jag verkligen är med alla mina brister och fel. Min hjärna formar det som att det skulle vara värre att bli lämnad ju mer man visar sitt inre. Det kanske är sant, men det är också sant att man växer som individ genom att lita på att man kan hantera vad som än händer. Vilket är väldigt lätt att glömma bort. 

Sunset, Day, Summer, Darling, Beauty, Blue Sky

När man vill vara där för människor och ge allt man kan, se dem på djupet, lyssna och bry sig så kan det vara otroligt energikrävande. Dels behöver man komma fram till vad man ska säga, hur man kan hjälpa och vilket sätt som funkar bäst. På senaste har jag funderat över hur mycket “onödig” energi vi lägger ner som vi tror är behjälpliga för andra.

Därför har jag ett kommunikationstips som du kan använda när du vill finnas där för någon som behöver. Fråga dom innan den seriösa konversationen om dom vill ha dina öron, din mun, händer eller fötter.

Öron: Vill du att jag ska sitta tyst och lyssna.

Mun: Vill du att jag ska ge dig råd, vill du ha någon att bolla med kring allt som pågår.

Händer: Vill du att jag håller om dig under konversationen eller ger dig någon form att närhet.

Fötter: Vill du att jag ska gå härifrån efteråt och låta dig läka ifred ett tag.

Try it out!

Till startsidan