Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Att komma ut

Det kan vara läskigt och svårt att komma ut i dagens samhälle beroende på hur man är uppväxt och vilka människor man har runt omkring sig. Kanske man har en kristen bakgrund eller vänner som inte accepterar den livsstilen. Man hör ofta ordet bög användas som skällsord och det är sällan någon säger till eller ens lyfter på ögonbrynen.

Jag har aldrig varit speciellt nära min familj, varken biologiska familjen eller något familjehem. De flesta familjer jag bott i har jag glidit ifrån och känner tyvärr inte den ovillkorliga familjekärleken.

Att komma ut var såklart läskigt för jag visste inte hur folk skulle reagera, därför valde jag att komma ut för mina närmaste vänner först eftersom att dom är en del av min familj och dom tog det väldigt bra.

Jag har alltid vetat att min biologiska mamma har varit emot det, då hon velat gifta bort mig och alltid pratar om det. Hon blev extremt upprörd och förnekade sanningen. Men det var en risk jag var villig att ta, ifall hon skulle frysa ut mig ur familjen på grund av de så kändes de inte som ett speciellt stort nederlag.

Jag jobbade väldigt mycket med min självkänsla under den tiden, om vad som var rätt och vad som var fel.

När jag insåg att jag var gay så var inte kyrkan och min tro speciellt mycket till hjälp. Känslan av att vara annorlunda i ett sammanhang där homosexualitet var förbjudet krossade min självbild väldigt mycket. Så dum som jag var försökte jag be till gud att bli såkallad ”normal”. But that didn’t work så någonstans påvägen fick jag nog inse att dethär är den jag är oavsett om jag vill det eller inte och ja det kanske skulle vara lättare att vara och bete sig som samhället och normerna vill. Men jag skulle inte kunna tänka mig att ett liv där jag sviker mig själv, skulle vara bättre än det jag lever nu.

Jag valde att våga lita på att dom som verkligen älskade mig skulle stanna kvar, för att kärlek är inte en synd och jag är fortfarande så som jag alltid har varit personlighetsmässigt. Dom som inte stannade kvar var inte värda mig helt enkelt och jag tror att man behöver se att man själv är värd den respekten av dom runt omkring sig.

Även om alla inte håller med om att det är ”rätt” så kan dom fortfarande älska en och stötta en. Sen vet jag många fall där föräldrar exempelvis bara behövt tid för att smälta och processa. Många äldre växte tyvärr upp på det sättet, att homosexualitet var fel även om det inte ligger någon som helst sanning i det. För i slutändan handlar det bara om kärlek och det är något utav det finaste som finns.

Våga lita på att rätt människor kommer att stanna, jag vet att det är lättare sagt än gjort. Men du är värd att få vara dig själv fullt ut oavsett vad samhället tycker.

Till startsidan