“Jag vill inte”
“Jag vill inte” är ett helt självförsörjande svar.
Den behöver inte ursäkter och ytterligare avtal.Att säga nej är det privilegiet för en säker person . Vem är inte rädd för att förlora förhållandet från avslag. För om den förlorar dem pga detta så är ett öre priset på en sådan relation. Har du problem med alkohol så kan du inte bara dricka lite. Du ska då helt avstå och våga tacka nej till alkohol. Det går bra med rödvinssås och vitvinsås.
Varför?
Det är inte alltid möjligt att veta varför du inte vill ha något. Detta är inte ett tecken på läckande reflektion. Jag vill inte äta eftersom jag inte vill. Jag vill inte ha en tårta inte för att “jag går ner i vikt igen eller vad?” Men för att jag inte vill. Varför ska man ens tacka ja till alkohol när man egentligen inte vill dricka?
Orsaken
Orsaken till att tacka nej till vin kan vara att du ska köra bil. Eller så kanske du inte vill ha någon baksmälla dagen efter. När du vet orsaken och du vill dela den är det väldigt coolt. Förklaringen visar respekt för samtalspartner. Men om det inte finns någon sådan önskan eller det inte finns någon tydlig förståelse för varför det inte finns är det inte nödvändigt att dansa med den svenska ambassadören för att inte förolämpa någon.
Att inte vilja ha något är det helt normalt om du kan höra dig själv bra. I det här fallet kan du fortfarande göra det om det till exempel är dina uppgifter. Men du bör inte blanda avtalsvillkor och verklig lust i ett glas. Att inse att du inte vill göra något så hjälper dig att förstå varför du gör något. För pengar, för ett löfte, för en pliktkänsla osv. Detta tar bort förvirringen. Du kanske inte vill, men ändå gör det, stödja dig själv med varför du behöver det.
Med andra ord om du gör något genom “Jag vill inte” så uppfyller det något annat “vill” av dig. Utan “brist” på något sätt.
Jag vill inte göra mina läxor för kursen men jag vill få ett certifikat. Så jag gör det. Jag vill inte skriva en rapport men jag vill behålla mitt jobb. Ursäkta mig.
Befriande
Tillåtelse att bara inte vilja har gjort mitt liv mycket lättare och mer befriande. Jag är en av de halvlegendariska tillfällen då halvätad soppa hälldes över kragen och detta kallades utbildning. Som om jag var tvungen att lära mig att hålla en sked lärde jag mig att säga “Jag vill inte” utan några extra. En sådan enkel en sådan normal och sådan puls exploderande handling. Det var läskigt att höra “hur vågar du?!” Ibland är det fortfarande läskigt. Men jag vågar och det händer ingenting.
“Nej, ja, varför vill du inte ha något?”
Jag har ett favorit sätt att sluta ifrågasätta mig , jag gör ett tankeväckande ansikte som om jag nu ger ut det efterlängtade svaret, tar en paus, tar andan och säger: “Vet du… jag vill inte”
Väldigt bra inlägg, håller helt med!!