Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Men ändå

Vem är det som investerar mest i dig? Vem är det som konstant finns där? Investera inte i någon baserat på hur mycket du tycker om dem. Investera i dem baserat på hur mycket dem investerar i dig.

Den största gåvan i livet är nog tid. För att varje sekund du väljer att lägga på någon annan, är tid du aldrig någonsin kommer kunna få tillbaka. Det kan vara svårt att veta exakt vart man ska lägga sin tid och energi och framförallt på vem eller vilka. Det är lätt att råka lägga ner för mycket på människor som inte är bra för en, människor som är toxic och som inte får en att må bra. Jag har ofta haft mentaliteten att jag vill “fixa” människor, att jag kan få vara en del av deras resa mot förändring. Men det är tyvärr sällan dem gör det, förändras.

På senaste har jag fått komma till insikt om att man inte kan ge så mycket av sig själv hela tiden, även om det är någon man bryr sig om. Ibland är det okej att sätta sig själv i förstahand, för att den som kommer att behöva leva med dina val är du.

Nyligen avslutade jag en 9 år lång vänskap. Inte för att jag inte älskar henne, för det gör jag. Men man kan också älska människor på avstånd trotts att man inte är menade att vara i varandras liv. I vårt fall fanns det ingen tillit kvar från min sida och jag kände verkligen att relationen tog mer än den gav.

Jag har lärt mig att tillit inte är något som förtjänas, utan något som ges. En människa kan göra misstag och sedan bygga upp tillit igen genom att jobba för att “förtjäna den”. Men jag tror inte på konceptet att någon ska jobba för att bli betrodd, jag tror på att tillit kan ges som en gåva av fri vilja. Precis som att du ger en vanlig gåva till någon som exempelvis en vas som du litar på att personen vårdar, visar upp och gör vacker, så vill jag våga påstå att det är detsamma med tillit. Likaväl som den där vasen kan gå sönder, tappas eller krossas så kan även tilliten mellan två människor förstöras. Om man har tur kan man laga den men den kan också vara helt omöjlig att sätta ihop. Att ge någon sin tillit är precis som den här vasen, som att säga “Här ta hand om den, du är betydelsefull för mig och jag bryr mig om dig så därför väljer jag att ge den till dig”. Du tillåter den andra personen att antingen behandla den med omsorg eller avslöja deras sanna motiv. Jag tror personligen att människor som tror att tillit är något man förtjänar och inte något man ger, är sådana som inte litar tillräckligt på sig själva och sin egen intuition att avgöra vilka personer som är rätt att lita på och inte.

Jag vill att du tänker samma när det kommer till ditt hjärta, ge det bara till människor du litar på kommer behandla det med omsorg. Det är okej att ta bort människor och relationer ur ditt liv som inte gynnar dig i längden, det betyder inte att du älskar personen mindre eller att du inte uppskattar allt som var förut. Det viktigaste att komma ihåg är att om någon vill ha dig i sitt liv så kommer dom att anstränga sig för att allt ska funka. Det innebär inte bara att säga “Jag vill ha dig i mitt liv” utan det innebär också att dom faktiskt är där för dig och upprätthåller relationen med dig. Du har inte tid att ödsla energi på människor som egentligen inte är värda det i längden. Man pratar ofta om att älska sig själv och behandla sig själv med respekt men ändå är det så lätt att stanna kvar i ohälsosamma relationer fast man är värd mer.

 

 

 

 

 

Lycka till Ann!

Förra Torsdagen hade vi hejdå fika för Ann, hon ska flytta till en egen lägenhet i Borås och plugga till bibliotekarie.

När jag flyttade in i kollektivet från början i November förra året fick jag först komma på intervju och dem som bodde här då var Pia (hyresvärden), Frida och Ann. Men det var bara Pia hemma när jag kom för att kolla på lägenheten. Så jag fick ringa till Frida och Ann i efterhand för att se om vi kände en bra vibe mellan oss.

Mitt första intryck av Ann i telefon var att hon inte verkade vara så öppen som person och hennes energi genom telefonen verkade inte så mottaglig för att hitta det där klicket. Jag tror att jag la märket till det extra mycket då jag pratat med Frida precis innan och det gick så sjukt bra. Men jag och Ann har pratat om det där i efterhand och hon var väldigt stressad just den dagen så det var nog därför.

När jag väl flyttat in så var Ann i Göteborg hos sin pojkvän så jag fick inte möjligheten att träffa henne förrän flera veckor efteråt. Det som förvånade mig var att när jag såg henne så hade hon en helt annan utstrålning än vad jag hade föreställt mig att hon skulle ha. Då blev jag lite besviken på mig själv för att jag haft sådana fördomar. Det är faktiskt något jag försöker att tänka på ännu mer nu, att inte döma någon efter första intrycket.

Ann, unicorn tårta

Jag och Ann fann varandra väldigt snabbt och har haft både långa och djupa samtal under tidens gång, vi har kommit fram till att vi är väldigt lika tankemässigt och våra energier matchar väldigt bra. Hon är öppen,ärlig, rolig och hängiven vilket verkligen bevisar mitt första intryck fel. Jag tycker att det är fint hur man kan hitta nya vänner på det här sättet och jag hoppas att jag och Ann får möjligheten att vara vänner hela livet, för att hon är nog den mest genuina person jag någonsin träffat. Men nu bär det ut på nya äventyr för henne, så jag säger bara, lycka till Ann!

Frida,Mousomi,Jeanne;Ann

 

 

Nya produkter inför sommaren?

 

Sponsrat inlägg i samarbete med Campadre

 

Vad är inte bättre än stilrena produkter med sjukt bra funktion?

Idag har det varit 25 grader ute, det märks så tydligt att sommaren verkligen är här. Det är så härligt att kunna ta promenader i solen och njuta av livet. Det är sommarlov för mig nu och den här helgen har jag spenderat på landet i Vattholma. Det är så fridfullt och tyst här, som att man kan höra en nål falla, det känns så ovant när det väl är tyst för at hemma hör man oftast tv, röster och ljud utanför dörren. Det är så skönt med lite lugn och ro, stilla sinnet och själen med ljudet av naturen. Vi har även ätit gott och haft en otroligt härlig gemenskap.

Det jag tycker är det allra bästa med sommaren är att man får grilla, jag älskar kött och att äta gott. Därför tyckte jag att det var så kul när jag gick in på den här sidan för jag hittade en sjukt smidig liten grill som man kan ta med sig!

På Campadre  hittar du stilrena produkter till väldigt bra priser, det är till och med upp till 80% rabatt på exklusiva varumärken och om du handlar för över 400 kronor så är frakten fri. Dem har produkter inom både mode, livsstil, hem och inredning. Jag kikade in på sidan och hittade så superfina väskor samt den här as coola kolgrillen! Perfekt för sommardagar som dessa, när man bara vill äta något riktigt gott. Du bli enkelt och kostnadsfritt medlem på sidan och sen är du good to go, men skynda dig för de populäraste produkterna kan ta slut redan de första timmarna då kampanjerna startar redan vid sju på morgonen. Glöm inte heller att bjuda in vänner och bekanta till sidan för då får du 100 kronor extra att handla för, detta vill du inte missa!

 

 

 

 

Lämnad

Varför går du ut genom dörren om och om igen? Jag sitter kvar med tårar som rinner ner för min kind. Det är ingen som torkar dem när du har gått. Du lämnar mig ensam kvar, jag har ingenstans att gå. Jag känner mig instängd, du hjälper mig inte ut. Jag lägger ner min själ, mitt liv, mitt allt. Vi förstår inte varandra, jag har provat alla metoder och lösningar jag kan, är vi för olika? Hoppet lämnar mig, tänk om det inte går? Hur länge ska man kriga? Att hitta balansen är inte lätt, hur många tårar ska man fälla innan det blir rätt? Jag behöver en trygg punkt, kan inte bygga mitt liv enbart på dig. Vill ha en vardag fylld med energi och glädje, men du sårar mig. Jag vill förstå dig, jag vill att du förklarar, jag vill att du lyssnar. Men snälla berätta för mig, varför går du ut genom dörren om och om igen? 

Det var den sista anteckningen jag skrev innan jag gjorde slut. Det har gått lite mer än ett år nu sedan jag flyttade från Halmstad, idag skulle ha varit vår tredje årsdag. Vi hade det bra tillsammans, till en början. Sen började allt det där man bara önskade aldrig skulle ha hänt.

Jag älskade dig mer än jag någonsin älskat någon i hela mitt liv. Jag gav dig allt, gjorde allt för dig. Men tiden fick mig att inse att man inte kan bära en annan människa helt själv. Hur mycket jag än älskade dig, hur mycket jag än ville, så klarade jag inte det. Du tappade dig själv mer och mer, du sökte efter jobb, efter en meningsfull tillvaro, något att fylla dagarna med. Men ju mer tiden gick och du inte fann något du trivdes med så blev du mer och mer frånvarande.

Det blev mer och mer småsaker som du störde dig på, som gjorde att onödiga bråk uppkom. Fastän jag bara ville sitta ner och prata om det, så orkade du aldrig lyssna på vad jag hade att säga, som att mina känslor inte var viktiga. Istället valde du att höja rösten åt mig och så fort du var klar och jag ville besvara det du sa eller säga vad jag kände så valde du att åka hem till dina föräldrar. Det spelade ingen roll om jag satt i soffan och storgrät. Du gick ut genom dörren och jag blev lämnad ensam utan att ha någon i närheten att vända mig till.

Men trots allt detta så är jag tacksam för jag lärde mig att jag är värd att älskas, att det faktiskt är möjligt att någon annan kan tycka om mig så mycket, att det jag har att ge är mer än bra nog och att den jag är duger. För innan allt elände så var vi fantastiska tillsammans. Det var inte bara hemskheter även om jag nu skrivit det värsta.

Jag tror dock verkligen att kärlek kan göra en förblindad, man vill ge en människa allt man har, göra allt man kan för personen. Men det är viktigt att komma ihåg att inte låta sitt eget värde ligga i någon annans händer eller låta någon annans tankar och åsikter om dig påverka dig till den graden då hela din självkänsla baseras på det. För så blev det för mig när jag lämnade hela mitt liv i Uppsala för att flytta ner till Halmstad utan att känna någon annan där. Men om du träffar någon så ge dem inte den makten över dig. Du ska inte behöva be eller kämpa för någon annans uppmärksamhet eller kärlek och inte heller slita ut dig så mycket bara för att dem ska se hur bra du är. Om dem inte kan se vad du är värd och hur underbar person du är så är ni inte menade för varandra.

 

 

 

 

Till alla mammor

År 1908 firades mors dag i USA för första gången, det grundades av Anna Jarvis för att hon ville hylla alla mammor efter att hennes egen gick bort. Hon ansåg att ens mamma är en person som gjort mer för dig än någon annan och därför förtjänar de en egen dag att bli firade på och det håller jag helt med om!

Idag vill jag hylla alla mammor där ute som gör allt för sina barn, som lyfter upp dem när dem ramlat och torkar bort alla tårar när livet är hårt och svårt. Mammor som visar vägen och leder sina barn mot sina drömmar och mål. Mammor som finns där under det första heartbreaket med en stor famn och som man kan luta sig mot i vått och torrt. Som ibland är så pinsamma att man bara vill gömma sig under en kudde men som ändå har det största hjärtat av guld. Jag är så tacksam för alla er som alltid sätter era barns behov i första hand och verkligen kämpar för deras framtid och hälsa. Alla ni som fäller en tår när ni ser era barn lyckas med något dem kämpat mot och som är där och hejar på och pushar dem tills de uppnått det dem vill.

Ni är värda så sjukt mycket, för livet är tufft och ni har antagligen jättemycket att göra hela tiden för att allt bara rullar på. Jag förstår om det tar mycket av er då det inte alltid är guld och gröna skogar. Jag vill bara säga till dig som mamma att du är duktig. Du är så stark som håller ihop allting så gott du kan. Din familj, livet, jobbet och allt som pågår runt omkring dig. Du är en riktig hjälte, jag beundrar verkligen dig och allt du tar dig tiden att göra för andra människor trots att du egentligen kanske inte alltid har tid eller energi över till det. Glöm aldrig att ditt bästa alltid räknas och är bra nog. Du är tillräcklig även om det inte alltid blir som du har tänkt dig alla gånger. Tack för att just du finns.

 

Idag skriver jag om inredning

Sponsrat inlägg i samarbete med K3Golv

Vad skulle ni välja för typ av golv om ni skulle göra om hemma?

Vad är det som gör ett hus till ett hem? Ni vet den här känslan när man kliver in i någon annans hem, när man får se hur olika människors stil uttrycker sig och hur dem har valt att inreda sitt personliga utrymme. Det är något som alltid har intresserat mig, hur individer väljer att bygga upp sin personliga stil och uttrycka sig genom färg,konst och form.

Allt i ett hem bildar en helhet som säger väldigt mycket om en person, vad den gillar, vad den tycker är viktigt och vad den vill visa upp. En av de viktigaste sakerna som ibland har en tendens att bli underskattat är golvet. Något som inte alltid är det första man lägger märket till men som gör så sjukt stor skillnad. Ett fint och välvårdat golv kan verkligen lyfta ett hem och vara den sista pusselbiten till en perfekt helhet.

Se ditt drömhem framför dig, tänk hur golvet utgör en stor del av estetikens uppbyggnad och fulländar hela hemmet, hur viktigt det faktiskt är. Därför ska du vända dig till K3Golv som arbetar i Stockholm som är erfarna experter inom just det här området. Dem gör allt ifrån olika ytbehandlingar, sätta personlig prägel på just ditt golv, lägga ett helt nytt golv till att renovera gammalt golv. När du kontaktar dem får du alltid fast pris på offerter, effektivt utfört arbete och ett kunnigt team. K3Golv hjälper dig att få liv i ditt hem, vad du än behöver så finns K3golv där för dig, när du själv inte orkar göra förarbetet. För att ditt golv är något som förtjänar att uppgraderas.

 

 

 

Eurovision kväll med kollektivet!

Att bo i kollektiv ger en massor av nya erfarenheter och perspektiv. Det är så spännande att bo med människor som är så olik en själv. Få möjligheten ta del av deras intressen, tankar och lära sig nya saker.

Just nu har vi en utbytesstudent från Tyskland som heter Jeanne boendes här och det är så intressant att höra rolig fakta och hur kulturen är där. Visste ni till exempel att dem inte använder osthyvlar i varken Tyskland eller Frankrike? (Hon är halv fransk). Tänk så olika länder kan vara i små små saker man inte tänker på, att alla system och kulturer är så sjukt olika på så många sätt från stort till smått.

Det här kollektivet som jag bor i just nu är lite speciellt för att vi är ganska olika åldrar, Jeanne är född 98:a precis som mig, Ann är född 89 och Pia (som är hyresvärden) är född 73. Vilket gör att vi kan få så otroligt intressanta konversationer som till exempel i morse när vi åt frukost började vi prata om min 45 minuters redovisning jag ska ha på Svenskan snart. Det spann iväg till att vi började jämföra hur det är på olika arbetsplatser respektive olika skolor, vilka situationer man kan hamna i och hur man på bästa sätt förbereder sig inför dem, hur vi människor fungerar och varför det är så. Utbytet vi får av varandra pga olika bakgrund, perspektiv och åldersgrupper är extremt givande. Det är många gånger jag frågat om råd och fått se saker ur ett helt nytt ljus efter att man diskuterat dem. Ibland behöver man höra saker från någon med mer livserfarenhet och jag som är så ung har ju inte upplevt ens hälften av vad till exempel Pia har. Därför är det så otroligt att just jag har fått möjligheten att träffa dessa människorna. Man får verkligen lära sig att förhålla sig till människor. Ann kan få för sig att göra vardagsrummet till en dansstudio, jag kan få för mig att låna hela möblemanget i soffan för att bygga en koja i mitt rum eller starta en karaokekväll på impuls, Jeanne kan få för sig att baka hur mycket som helst allt från kringlor till tårtor alla tider på dygnet och Pia plockar varje sci-fi referens i varenda film eller serie vi ser. Det finns också alltid någon som är villig att ta en promenad till max klockan halv ett på natten haha! Våran styrka består av olikheter och det är dem som gör oss unika.

Jeanne, Ann, Mousomi

I Tyskland och Frankrike är Eurovision tydligen inte lika stort som i Sverige, därför hade Jeanne aldrig sett det. Så vi drog igång en eurovision fest med godis, dipp, drinkar och poängsättning. Vi hade ett system där vi poängsatte alla bidrag ( Se bild nedan, kan vara så att ni behöver zooma in en del hehe) men vi gav poäng från 0-5 på låtens arrangemang, sång prestation, scenshow, kläder, Ljus/Bakgrund, Originaltext samt 5 bonuspoäng man fick dela ut till de bidrag man gillade lite extra. Vi tippade även topp 3 (Jag tippade faktiskt på att Italien skulle vinna so i’m proud).

Mitt favoritbidrag var Bulgarien då jag verkligen gillade hennes “Billie Eilish” stuk och jag tyckte att hon hade jättefin röst. Blev väldigt förvånad över att Malta inte fick mer poäng av folket dock. Vilken var er favorit?

 

 

 

 

 

 

The fifteen minutes of fame

I somras var jag med i UNT, där Elin Sandow intervjuade mig om val av aktivitet och hur pandemin påverkar dejtande.

Jag tycker generellt att dejting kan kännas som en stor labyrint, det finns filmer, böcker, videos och artiklar baserat på deras egna tolkning av “Det rätta sättet att dejta någon på”. Där dem presenterar att det finns en kombination av beteenden, ord och meddelanden som ska få personen att bli kär i dig utan att du förlorar din makt. Men dessa principer och råd förvränger bilden av vad dejting egentligen borde vara och många börjar se kärlek som ett spel och människor som “priser” att vinna, istället för något fint man bygger upp tillsammans med tiden.

När jag var i början av dejting stadiet för några år sedan hade jag så mycket oro att säga eller göra fel saker. Jag ville passa in i “bilden” av vad min dejt sökte och vad hon förväntade sig av mig, att jag fastnade i att försöka vara någon jag inte är. På den tiden kom alla dessa råd och artiklar väl tillhands, jag lärde mig vilka frågor man skulle ställa, hur man håller en konversation intressant, hur man flörtar “på rätt sätt” och hur man skapar kemi och attraktion utan att knappt lyfta ett finger. Missförstå mig rätt, det är absolut inget fel i att följa vissa råd och oftast funkar dem. Men är det något jag har lärt mig så är det att man kommer vara fast i att ha den personligheten man utgett sig för att ha och det i sin tur leder till att personen blir kär i något du byggt upp och inte i dig som människa. Så mitt bästa tips är att vara dig själv, visst det låter klyschigt men det är inte mindre sant för det. Den du inte är tillräcklig för precis som du är, förtjänar inte dig.

Jag upplever att samhället bara blivit värre och värre när det kommer till att vara helt närvarande och faktiskt spendera tillräckligt mycket tid med en person och genuint våga investera såpass mycket att man på riktigt kan säga att man verkligen har givit det en chans. Det känns som att vi har så många alternativ i dagens samhälle att vi lätt missar allt en person faktiskt är och kan erbjuda. Det händer mig också, med alla dessa kommunikationsvägar som finns träffar man människor som väcker ens nyfikenhet och intresse, samtidigt som man bara lärt känna dem på ytan kan det hända att man väljer bort andra trots att dem personerna egentligen bara kanske behöver lite mer tid för att man ska få chansen att se vad som finns bakom fasaden. Det är egentligen sorgligt nu när jag tänker på det, den organiska attraktionskretsen som gör att någon investerar tas bort för att man hela tiden har en hypotetisk buffé med alternativ där man tänker “Jag skulle kunna vara med alla dem här personerna, jag skulle kunna ha såhär mycket variation, jag skulle kunna hitta någon bättre” som gör att människors tendens att binda sig minskar. Det är mycket större chans att dem fortsätter att leta efter något som passar in helt i bilden dessa filmer, bilder och artiklar har skapat i deras huvud. Men sanningen är att dem då letar efter något som inte existerar, för perfektion i relationer finns inte, alla par har problem som man inte alltid ser och alla behöver skapa balans mellan varandra och livet.

Just nu jobbar jag på att våga öppna mig, våga investera till den graden jag vet att jag är kapabel till utan att vara rädd för att bli sårad. Jag vill inte låta mina rädslor styra mig och därför vill jag komma till punkten då jag inte längre flyr när det blir för seriöst eller dejtar flera för att jag är rädd att bli avvisad. Jag personligen känner att dejta flera samtidigt är något som gör att jag kan hålla avstånd till dem alla men det är nog inte hälsosamt i längden. Självklart ska man kolla vad som finns på menyn innan man beställer men ibland behöver man prova beställa en rätt om man ser potential att det kan bli riktigt bra, även om man riskerar att den kanske inte var värd att prova igen i framtiden. Men då har man åtminstone provat och vet vad man ska undvika i framtiden och det är de som räknas. Som avslutning på det här inlägget vill jag skicka med er några tankeställare inför framtiden som kan hjälpa med mer seriös dejting. Hur vill du vara i en relation? Hur vill du bli bemött? Var går dina gränser? Hur kan du be om det du behöver? Vi ses i nästa inlägg, stay tuned!

 

 

 

 

 

 

Hur kan min läggning spela så stor roll?

Jag är trasig, det har jag varit så länge jag kan minnas. Jag har varit med om så otroligt hemska saker, värre än du kan föreställa dig, värre än du vet om.

Jag såg en ond värld där alla ville mig illa, där ingen ville att jag skulle existera, hur jag inte tillförde något i det här livet. Jag hade inga vänner och på grund av alla flyttar mellan familjehem, hade jag väldigt svårt att släppa in människor redan då. Det var som att jag balanserade på en tunn lina som hela tiden var på gränsen till att brista. Tills jag träffade dig.

Du gav mig hopp, du pusslade ihop de få bitarna av mig som fanns kvar, berättade för mig hur värdefull jag var, hur mycket potential jag hade och att jag en dag skulle bli något stort. Du såg mig bakom alla tankar, du hörde mig bakom alla ord, fanns där vid min sida så som ingen någonsin hade gjort för mig. För att sedan krossa mitt hjärta i tusen bitar, lämna mig som att jag aldrig betydde något under alla år vi kände varandra. Varför? Jo, för att jag kom ut som gay. Men vad gör man när den enda personen man litat på inte längre finns där? När man inser att man inte var lika viktig som man en gång trodde att man var? Vad gör man när den som brukade bryr sig inte ens längre frågar hur man mår?

Du var vuxen, jag var ett barn. Ett barn som behövde stabilitet, behövde bli sedd, behövde någon som brydde sig, som behövde dig. Men du fanns inte där, den jag var dög inte längre för dig. Allt mitt mod, allt mitt hårda slit att försöka öppna upp mig och få in i mitt huvud att “Den här människan kommer inte svika mig, hon kommer alltid att finnas här för mig och aldrig döma mig. Här är jag inte ett problem, en börda. Hon vill ha mig i sitt liv” var inte längre värt något. Du var vuxen men du kanske ändå aldrig riktigt förstod vart jag kom ifrån, vad jag hade varit med om tidigare och att jag inte alls var som alla andra du tidigare träffat. Du borde inte ha givit upp på mig, du borde inte ha rivit mina murar för att sedan lämna ett stort hål som aldrig någonsin kommer kunna spacklas igen. För det gör så förbannat ont, än idag. Tänk dig en tjej på 14 år som kommit från hemska förhållanden till att faktiskt för första gången få tillit för en människa efter alla svek hon upplevt, försöka öppna upp sig i flera års tid för att sedan bli lämnad i spillror.

Du accepterade aldrig mig för den jag var, det var som att min läggning plötsligt utgjorde den största delen av mig i dina ögon. Det är inte sant, min läggning är en del av den jag är men det är bara en liten del av mig. Det finns så mycket mer till mig som människa, som du missar på grund av trångsynthet. Jag hoppas att du har förändrats nu, växt som person och fått nya insikter. Jag vet inte hur jag ska släppa detta och se framåt men jag vet att en dag kommer jag att kunna göra det. Förlåta dig, inte för din skull men för min.

 

 

 

 

Om att bli ihågkommen

Jag har en bästa vän, han heter Ivar (det är vi på bilderna nedanför). Vi lärde känna varandra i förskolan och har haft kontakt under alla dessa år trots att båda flyttade till olika ställen väldigt tidigt (jag redan i åk 2). Ivar går just nu chokladskola i Schweiz men var nyligen här i Uppsala och hälsade på och nu när han åkt tillbaka till Schweiz så behöver han sitta i karantän en vecka innan han kan börja sin praktik. Vilket har gjort att vi fått väldigt mycket telefontid tillsammans (otroligt uppskattat haha!) Vi pratade om mitt nästa blogginlägg jag skulle lägga upp här, han sa “skriv något som gör att folk kommer ihåg dig”. Det påminde mig om Disneyfilmen Coco som jag tittade på för några månader sedan, om hur viktigt det kan vara att få bli ihågkommen efter vi gått bort.

Jag är en person som tror på återfödelse, att efter själen lämnat kroppen så vandrar den vidare på jorden i väntan på att få en ny kropp tilldelad sig. Att våra nära och kära som inte längre finns med oss kan se, höra och hjälpa oss på olika sätt från andra sidan. För dem finns mitt i bland oss och vakar över alla personer som fanns runt omkring under tiden dem levde. Anledningen till att jag tror på just efterlivet är för att jag själv är mottaglig för spiritualitet och har haft andliga upplevelser. Allt från att höra fotsteg, känna av energier och se skuggor, strul med elektronik till att faktiskt se en ande i fysisk form. Mina andliga upplevelser kommer jag att skriva mer om i ett annat inlägg.

Men angående det här med att bli ihågkommen. Vad innebär det? Varför känns det viktigt? Vad vill man egentligen att människor ska associera en med? Jag vill iallafall bli ihågkommen för att ha varit en kärleksfull person med ett gott hjärta, någon som gjort skillnad i människors liv. Som en person man alltid har kunnat räkna med när människor behövt det som mest. Någon som står upp för det hon tror på och som alltid skyddar sina nära och kära. Hur vill du bli ihågkommen?

 

 

 

 

 

Till startsidan